Psycho III (1986)

Efter att Hitchcocks klassiker fått en förvånansvärt lyckad uppföljare i regi av Richard Franklin 1983 (med manus av Tom Holland som senare regisserade Skräcknatten och Den onda dockan) tyckte Perkins att det var hans tur att sätta sig i registolen. Resultatet blev den väldigt ojämna men ändå fascinerande Psycho III.
I filmen möter vi den blivande nunnan Maureen Coyle (japp, initialerna är precis de samma som Marion Crane i första filmen) som i filmens inledning blir utsparkad från klostret efter att ha orskat en annan nunnas död (ett fall från ett kyrkoklocktorn hello Vertigo!). Det dröjer inte länge förrän hon hamnar på Bates Motell där inte bara Norman väntar utan även den aningen sleazy Duane Duke (spelad av härlige Jeff Fahey) fått anställning. Norman och Maureen inleder en trevande kärleksrelation men de har inte bara en aggresiv moder att handskas med utan även en reporter som börjat snoka i Normans förflutna...
Det här är en Psycho film som kunde varit regisserad av Dario Argento, det är nakna bröst, unkna miljöer och en överspelande Perkins i sitt esse men det som framförallt gör det till en wannabe Argento är Bruce Surtees fantastiska foto. Färgerna är helgalna, grönt, lila, rött och det bara pulserar av förruttnelse och allmän perversion-jag gillar det! Filmen är som helhet rätt tunn, det händer inte så mycket och manuset av Charles E. Pogue (senare involverad i David Cronenbergs remake på Flugan) är rätt svajigt men här finns flera fina scener som hyllar inte bara Hitchcock utan även andra filmer i genren. Sevärd med vissa reservationer. 3/5